Tillbaka i Uppsala efter några semesterdagar nere på Västkusten. Den mer arbetsinriktade delen av semestern inledd – det går bra nu; glädjen att få ta itu med texterna igen gör allting lätt.
*
Bilden ovan blev en sådan där oplanerad bild som av händelse blir riktigt bra. Blåsten, molnen och mitt bortviftande av håret resulterade i ett förvånansvärt fridfullt anlete. I övrigt den lite dramatiska kompositionen som ändå är märkligt stilla ger det hela ett nästan sakralt uttryck. Får mig att tänka saker som gudomlig ingivelse, bebådelse och kanske också hagiografi.
*
I övrigt: ni vet väl att man numera finner mig på såväl Twitter som Instagram? De kortare formaten tillåter mer frekventa livstecken under den högintensiva sommaren.
Hillevi Norburg 