Om nätterna ligger jag och vrider, vänder mig. Skissar planer, strategier, vägar ut; vakendrömmer nya projekt att ta sig an. Lyckas inte lura mig till sömn; målar tunna ögonlockens blå inför morgondagen. Och så när jag slutligen sovit ett par timmar, vaknar svettig från oroliga drömmar i urvattnat, grått morgonljus. Sköljer i kallt vatten kropp och sinne fria från nattligt högmod, nattlig oro. Vid skrivbordet darrar handen när den sträcker sig efter arbetet. Skriker tyst mot gula blad och vita ark: – Jag finns inte här, jag finns inte här, jag finns inte här.
Hillevi Norburg 