Zohra

Den kvällen tog han hennes händer i sina. Han slickade dem rent från öknens sand och hon lät honom göra det. ”Zohra”, suckade han. ”Zohra”. Och Zohra lät honom slicka och sucka. Trots att hon i hans ögon inte kunde se sin spegelbild.


Upptäck mer från Hillevi Norburg

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Ett svar till “”

Lämna ett svar till Tim D. Dahl Avbryt svar

Upptäck mer från Hillevi Norburg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa