Zohra

Den kvällen tog han hennes händer i sina. Han slickade dem rent från öknens sand och hon lät honom göra det. ”Zohra”, suckade han. ”Zohra”. Och Zohra lät honom slicka och sucka. Trots att hon i hans ögon inte kunde se sin spegelbild.


Upptäck mer från Hillevi Norburg

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Ett svar till “”

Lämna en kommentar

Upptäck mer från Hillevi Norburg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa