Korpen

Igår när jag beskedligt stod och väntade på tåget vid Uppsala station lade jag snart märke till en korp som stod mellan plattformen där jag stod och parkeringsplatsen vid stationen. Vi betraktade varandra för ett ögonlbick varvid korpen återtog sin ursprungliga syssla. Den var i full färd med att, mycket metodiskt ska man kanske tillägga, inmundiga ett hamburgaremballage från en av våra större hamburgerkedjor. Jag trodde först att korpen var intresserad av eventuella matrester och att pappret så att säga bara slank med. Så var dock inte fallet utan fågeln rev målmedvetet av små bitar av pappret och svalde dem sedan. En annan fågel, en kråka, stod en bit bort med huvudet i en Wasa Knäcke-förpackning. Vår korp fick då syn på detta och jagade bort kråkan som i flykten nappade åt sig hamburgarpappret. Korpen, med sin imponerande storlek, kunde inte få ner huvudet i Wasa knäcke-förpackningen och övergav den snart. Den styrde stegen tillbaka till kråkan och hamburgarpappret. Kråkan gav först upp pappret ifråga helt utan kamp, men två sekunder senare nappade den åter åt sig pappret från korpen. Varvid den större fågeln jagade den lilla i en liten cirkel, tills kråkan släppte pappret ånyo. Korpen åt då upp resten av sitt papper och flög sedan därifrån. Detta lilla spektakel roade mig mycket. Visst uppskattade jag de komiska inslagen som cirkelspringandet, det fick mig faktiskt att skratta högt (de övriga tågresenärernas sneglade då på mig dock utan att upptäcka det skådespel som utspelade sig framför deras ögon). Men den bild som jag bär med mig är ändå den av korpen som metodiskt äter en hamburgarförpackning. Det tycks mig poetiskt på något vis, en dyster allegori över vårt samtida samhälle.