Månad: januari 2009

Publicerat den

Supersöndag


För första gången på länge vaknar jag utan halsont, snuva eller feber. Någon av katterna måste ha tittat ut genom fönstret för gardinerna är något isärdragna. Bara en strimma, men tillräckligt för att släppa i grått morgonljus i den nedsläckta stugan. Så vaknar jag, med sovande katters lätta och en matematikers lite tyngre andetag kring mig. En plötslig stillhet som kommer över mig, det där jag längtat efter. Frukost: te och nybakat bröd. Sedan: promenad till staden. Himlen är helt grå och tung över oss, domkyrkans torn försvinner i allt det gråa. Att halka fram i slaskvädret, se att han går vid din sida – vara oförskämt lycklig. Vi tittar på böcker, köper kalendrar. Nu kan jag ordna min tillvaro igen, nu har jag åter ett liv. Jag hittar en klänning, imorgon prövar jag den trots att den egentligen är alldeles för dyr. Det gör ingenting, inte nu – jag tillåter mig det. Jag lever igen, går inte utanför dörren utan anteckningsbok och penna i handväskan.

Publicerat den

Ragusa

Jag höll ansiktet som klistrat mot fönstret. […] jag missade inte enda vy över det mirakel som kom istället: Ragusa. Långt under oss, en elfenbensfärgad stad intill ett smältande, solbelyst hav vars vågor bröts mot dess murar och med tak som var rödare än kvällshimlen där de blänkte innanför stadens fantastiska medeltida inramning. Ragusa låg på en stor, rund halvö och dess murar föreföll ogenomträngliga för havsstormar och invasioner, en vadande jätte vid den adriatiska kusten. Men sedd uppifrån den högt belägna vägen föreföll den samtidigt som en handsnidad miniatyr som förminskad placerats vid bergets fot.

ur Historikern av Elizabeth Kostova

Åh, reslusten! Den som väcks i läsandet av en bok. Det var i slutet av föregående år, när jag låg sjuk och bara orkade ligga i min säng och läsa romaner, som jag läste Historikern som under en längre tid fått samla damm i min bokhylla. Jag tyckte om den! Jag tyckte om beskrivningarna av de olika platserna. Levande framträdde dessa fjärran miljöer inför mina ögon. (De olika besöken på olika bibliotek och frossandet i gamla dokument dämpade knappast min entusiasm. Ja, och vampyrer är ju alltid vampyrer… Blir aldrig fel.) En av platserna benämndes med ett äldre namn. Jag slog inte upp det, lät det i mitt medvetande förbli smått mytiskt. Så en fredag kväll, när jag i vanlig ordning slagit mig ner framför ett avsnitt av På spåret, då hörs plötsligt dess namn! Det namn jag känner till, som en ledtråd. Jag väntade och fick till slut veta namnet på staden ifråga – detta utan att ha sökt det. Alltså: åh, reslust!

Publicerat den

Om Stasimon och fina klänningar

På söndagskvällen sitter jag och Affe och samtalar. Inte minst om den så kallade framtiden. Som vanligt vet jag inte riktigt vad jag vill göra med mina dagar, hur jag vill tjäna mitt levebröd. Det står klart att min framtida sysselsättning bör medföra att jag får gå runt i fina klänningar. Till detta tycks den akademiska bana jag halvt överväger passa alldeles utmärkt. Skriva avhandling och undervisa gör man alldeles ypperligt i en snygg klänning. Jag tänker mig en stil liknande Blair Waldorfs i Gossip girl.


Vidare har jag sedan en tid tillbaka börjat överväga en flytt till wordpress (mest för att Thereses nya dagbok är så fin!) Till min stora sorg är Stasimon upptaget, vilket gör beslutet så mycket svårare. Stasimon skulle kunna lägga om kurs mot ytligare breddgrader och presentera ”dagens outfit” and such. Dock utan att tappa de sällsynta litterära reflektionerna eller de mer vanligt förekommande dagboksinläggen. Jag tänker mig att bilderna och i förlängningen också bloggen skulle påminna lite om Underbaraclaras. Då kanske jag skulle kunna få någon intresserad av bloggen? Och betalt för att skriva den? Tänk den kravlösa tillvaron, att ta kort på sig själv i fina klänningar och skriva små betraktelser om stort och smått…


(Fina klänningar från www.unique-vintage.com)
Publicerat den

Atlantis


 


Atlantis


I have scars all over my heart
trying to scratch it out one time
too much

Thousands of fingerprints fixed
on the smooth white skin of
my hips

Every lost lover’s smile lives
in this never resting mind
of mine

Yet every time your gaze meets my oh so
tired eyes: I am soothed I am born
for a moment, anew

And if you touched me now
touched me deliberately and with
 sincerity

There’s a chance we could bring back
all that was lost: indeed, the feeling
finding that city buried and forgotten
making real all that was not then

 

Publicerat den

En dag till


Idag är en sådan där dag då jag mest har lust att citera Håkan Hellström-rader och drömma mig till min älskade västkust. Där är jag snart, mellan oss ligger bara en hemtenta. Som vanligt är jag sent ute. Åtta sidor om Vergilius och Aeneiden skall produceras. Men jag är inte speciellt orolig, faktiskt. Sedan nyårsafton råder i mig en närmast stoisk stillhet. Jag har satt en kurs, och den leder mig tillbaka till adertonhundratalet. Första anhalten på denna resa är Peter Englunds Stridens skönhet och sorg som är precis så bra som alla sagt att den är. Bäst tycker jag Karin Stensdotter fångar bokens särart när hon på sin blogg liknar dess komposition vid ett musikstycke: Men här finns också i själva upplägget något som påminner om Ravels Bolero, ett anslag som växer i omfång, en berättelse om en ordning som tar över, ekar och dånar och mullrar utan att mänksligt ingripande längre är möjligt.
Publicerat den

Better days

Det är väl klart att också jag skulle skriva något slags bokslut över 2008. Sammanfatta, avge några löften inför det nya året. Men orden stockar sig, jag har svårt att börja.

2008 var det mest intensiva, märkligaste, underbaraste, mest påfrestande året någonsin. Det handlade inte så mycket om vad jag åstadkom utan om själva min person. och för första gången på de dryga tjugotre år jag levt kunde jag på nyårsafton lätt förvånad bekänna att jag faktiskt är nöjd med mig själv. När året började vägde jag mer än jag någonsin gjort, i slutet av sommaren mindre än jag någonsin gjort som vuxen. Nu, i dess slut, ligger jag någonstans däremellan (nåja, närmare mindre än mer, lyckligtvis). Jag har spenderat en vansinnigt massa pengar på ytligheter. Jag har druckit för mycket alkohol och hånglat med för många pojkar. Jag har hoppat av mina studier. Fått ett jobb. Slutat på jobbet innan jag hunnit börja. Börjat plugga igen. Mitt intensiva leverne straffade sig och jag blev sjuk. Jag har flyttat två gånger. Gjort slut med min filosof och fallit för en matematiker. Jag har tagit en kandidatexamen i litteraturvetenskap.

2009 vill jag ha det lugnare. Jag vill skriva klart romanen innan jag fyller tjugofyra. Promenera i den här nya staden. Knyta nya vänskapsband och vårda dem jag redan har. Jag kanske vill flytta igen. Jag vill läsa alla skönlitterära böcker jag har i min bokhylla som jag ännu inte läst. Gå på vårbal och lära mig att baka. Jag vill drömma om blåa hus och hundvalpar. Jag vill att året handlar mer om det jag gör än det jag är. Jag vill att 2009 blir bättre än det fantastiska 2008 – det har alla förutsättningar för det.

Gott nytt år.