Mer maneter


Okej, så jag har haft lite svårt att släppa Haeckel och maneterna. Efter att ha botaniserat lite i faksimilutgåvan på nätet kunde jag inte låta bli att undersöka huruvida den faktiska, fysiska boken finns att få tag på. Och se! Den finns, på Rönnells antikvariat i Stockholm. I en välbevarad förstaupplaga! Enda problemet är väl att den går på 19 500 sköna riksdaler. Kanske kan man få se på den i alla fall? Studera illustrationerna, andas sekelskiftesdammet och sedan leva på minnet?

Manetens år?



Hos Therese läser jag att den tyske biologen Ernst Haeckel (1834-1919) förutom att ha introducerat Darwins läror i Tyskland och gjort fina illustrationer (etc.) skulle ha haft som bisyssla att rita julkort. Julkort med imaginära maneter! Ett skämt tydligen, vilket jag inte kan hjälpa tycka är lite synd. En värld utan manetjulkort från sekelskiftet känns på något sätt som en lite tristare värld Om inte annat så hade ett vintagejulkort med maneter passat synnerligen bra i år då de (tillsammans med koraller) uppmärksammats och tackats i ett nobeltal.


Ett haeckelskt original från Kunstformen der Natur

Azizam


Klockan är halv tre på natten och det är väl då man tar alla dåliga beslut? Eller, man tar de där besluten man inte vågar dagtid, gränserna är inte riktigt lika skarpa. Privat, personligt, jag skriver mer än jag borde. Tröttheten är som snö, man vet inte var slätten slutar och den av moln så grå himlen tar vid. Och jag läser hennes, hon som i så många avseenden är min syster, ord på datorskärmen. Om jag var en redaktör, raring, då skulle jag ropa: publicering! För dina ord är som inga andras. Jag skulle ropa, men tillägga: om du vill dela dem med världen. De ligger så nära, bränner. De är det vackraste, och det gör ont. Men mer ont gör det att läsa ditt liv på en datorskärm, att veta att jag är så långt borta. Jag vill inte vara längre bort än en spårvagnsfärd, jag vill vara något att luta sig emot, en kram när du är ledsen. Ge tillbaka lite, liksom. Du tog hand om mig i februari när allt havererat, fick mig att tro på mig och mitt beslut. Du fick mig att äta choklad under sommaren när jag var på väg att sluta helt och hållet. Du var min styrka och tröst i augusti när saker inte genast blev som jag hoppats. I september hörde du förälskelsen i min röst och fick mig att våga ge efter för den. 2008 var ett jobbigt år för mig, trots det blev det ändå underbart. Tack vare dig.

Studier

Hej bloggen. Jag sitter med te och chokladscones. Försöker skriva klart årets sista (och första) tenta. Jag har precis skrivit en sida om Platons förmodade homosexualitet. Vilket kanske inte riktigt är svar på frågan som ställts, men likväl underhållande. Som vanligt känner jag var mina intresseområden ligger. Det är litteraturvetaren i mig som vaknar, och hon vaknar tydligen lättare av romare än greker (med ett lysande undantag: Sapfo). Vergilius och Ovidius tjusar mig, som vanligt. De är inte så väldigt hardcore (ska jag dra till med Catullus och Sulpicia istället?) men jag är inte heller så kräsen när det kommer till den latinska litteraturen, tydligen. Vergilius och Aeneiden kommer jag ägna hela nästa tenta åt, den som ska in i januari. Jag hoppas att den uppsatsen blir bra och intresseväckande. Till skillnad från det jag skriver i Mytologi-kursen. Frågorna är ganska antropologiskt ställda – likaså en del av kurslitteraturen. Jag tror jag förväntas applicera freudianska och/eller jungianska perspektiv på myterna också. Eller strukturalistiska och post-strukturalistiska. Och genus, såklart genus. Jag har ju tidigare gjort hela cultural studies-grejen när jag läste baskursen på Kulturvetarlinjen, så det går lätt. Freud sitter i ryggmärgen, Lévi-Strauss i fingertopparna. Men hur kul är dessa slentrianmässiga analyser att skriva? Inte alls! Därav utvikningar om Platon. Idéhistoria var ju, när allt kommer omkring, mitt första ämne. Filosoferna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nästa termin byter jag bana igen och börjar den mödosamma vägen mot en kandidatexamen i historia. Nytt ämne, nytt lärosäte. I vår blir jag kvar vid Fyris å. När jag är klar med det, då får jag se om det är historia eller litteraturvetenskap jag vill fortsätta med. Jag vill samla kunskap, jag vill ha en fast grund att stå på. Därför ämnar jag också läsa igenom fembandsverket Europas idéhistoria som står i min bokhylla. Och skönlitteratur, jag är hemskt sugen på skönlitteratur. Ett av mina förestående projekt och nyårslöften blir därför att läsa alla romaner som står i min bokhylla som jag ännu inte läst.

Igår


Så rör sig året mot sitt slut. Nej, det har inte varit så mycket aktivitet på den här bloggen den senaste tiden, det speglar väl dess ägarinnas situation nu. Körtelfebern har lämnat kvar en matthet efter sig. Utöver det: två tentor som ska skrivas (nej, jag har inte börjat). 2008 har varit ett märkligt år, mitt 08-år. Allt har hänt, förändrats – kan tyckas. Och ändå, när jag nu blickar mot årets sista veckor, tycks det mig att rätt mycket är rätt likt ändå.

Annars? Jag saknar mina stockholmsvänner, jag saknar Stockholm lite ibland också.