Kört?

Hur kunde jag hamna på dessa villovägar? Hur kunde jag ge upp det jag tror på? Att sjunka så lågt. Att prostituera mig. Att förråda allt i hopp om silvermynten. Att anpassa sig för publikens förmodade smak. Inte konstigt att glöden falnar, att gnistan dör. Jag förbannar förlaget, jag förbannar den forne vännen!

Likväl är det lite märkligt att jag är så oförmögen att producerar text som handlar om samtiden. Ligger det mig för nära? Är det vad som gör att allt jag skriver som utspelar sig i våra dagar blir tråkigt och fult? Eller har jag tappat det? Skulle jag inte kunna skriva historiskt heller om jag satte mig ner idag? Är det som man säger: kört?