En resa runt mitt rum

Helt plötsligt är det där, mitt framför mina ögon. I slutet av bokens inledning. I flera veckor har jag sökt i mitt minne efter just det namnet. Inte ständigt, men ibland. Jag minns väninnan som visade mig boken. Den lilla vita volymen, dess framsida. Men författare eller titel? Borta. Veckor skriver jag, men det måste varit månader. Det var ju i Göteborg, innan sommaren, innan flytten. Ett tag kunde jag dock erinra mig både titel och författare. Då och då upprepade jag, för att inte glömma. Sen försvann titeln. Men vad gör det? Har man bara författarens namn så kan man alltid hitta hans verk. Och hans namn skulle jag aldrig glömma för det är detsamma som en filosof, hans bror om jag inte minns fel. Och sen försvann namnet. Både författarens och filosofens. Jag misströstade inte, vet att i alla fall filosofens namn finns någonstans i mina anteckningar. Men av någon anledning tänkte jag bara på den där lilla boken när jag inte hade möjlighet att söka namnet bland mina oordnade papper. På pendeltåget, under matlagningen. Och så idag. När jag läst ut den bok jag påbörjat igår och hade ett behov av att ge mig i kast med en ny bok – något att sträckläsa till skillnad från den bok jag för tillfället läser lite mer eftertänksam. När jag till sist fastnar för Manguels bok om bibliotek som legat bredvid sängen ett tag nu. När jag når inledningens sista rader. Då finns namnet där. Både författarens och bokens. En lättnad att de inte var mig förlorade. Att jag vid lämpligt tillfälle fortfarande kan ge mig i kast med Xavier de Maistres bok En resa runt mitt rum som jag avsåg.

…

Vidare har jag äntligen handlat upp de där NK-presentkorten som jag fick i födelsedagspresent. Det blev, och nu blir ni nog förvånade, böcker! Fyra stycken för att vara exakt. Två Henry James som är min nya idol. Jag har läst honom tidigare utan att riktigt fastna. Efter att ha sett en filmatisering av Washington Square blev jag nyfiken. Och efter ett femtital sidor av boken är jag helt såld. Jag köpte också en liten bok av H. G. Wells, Den osynlige mannen som jag tänkte Malm skulle tycka om. Och till sist införskaffade jag Umberto Ecos tjocka och vackert illustrerade bok Om skönhet som jag länge haft ögonen på. Jag var så omtumlad av ren glädje när jag kom ut från NK (inte mint för att jag upptäckt deras lilla engelska bokhandel och klassikerhyllan där) att jag fortsatte till närmaste antikvariat och köpte en till Henry James av bara farten.

…

Nu undrar kanske läsaren hur i hela världen jag har tid att läsa en massa böcker. Jag läser ju trots allt en kurs på heltid och det är allmänt känt att grundkurser innebär mycket kurslitteratur. Svaret är mycket enkelt, jag ägnar försvinnande lite tid åt kurslitteraturen och desto mer åt skönlitteratur. Det visar sig kanske i mina betyg (senaste tentan skrev jag B på, vilket ändå måste uppfattas som förhållandevis bra) men det är min fasta övertygelse att min egen litterära bildning är värd minst lika mycket som min så kallade akademiska bildning. Förmodligen mer.

Inredning, böcker och Manguel

Jag tycks göra precis allt utom det jag borde. Det vill säga plugga som en galning. Ah, well, det är flera dagar kvar. Det löser sig, förhoppningsvis.

Jag har varit och kollat på oljepastellkritor – men de var betydligt dyrare än vad jag räknat med. Så jag avvaktar. Malm var ändå inte så tilltalad av idén att mina alster skulle pryda våra ännu helt kala väggar (det är lugnt, han hinner ändra sig).

Den där lusten att införskaffa böcker växte sig starkare och jag lyckades även smitta Malm. Alltså har vi precis skickat en beställning till en av nätbokhandlarna och det blev såklart alldeles för mycket. Låt oss säga som så att det blir nog böcker och ingen bokhylla den här månaden.

Nåväl, nästa vecka är det förutom tentadags även soffa, fåtölj och matta-ankomstdags. Nästa fredag kommer jag alltså helt post-tenta-lättad kunna krypa upp i soffan med en varm kopp te och en, två kanske tre böcker och bara läsa hela dagen. Eller förresten, jag har föreläsning på fredag. Det får bli lördag istället.

Det kom en sista maxi-lön, så det kan nog bli en bokhylla ändå. Det kanske behövs. Om inte annat kommer lägenheten kännas mer ombonad. Om jag har råd köper jag gardiner i Uddevalla. De jag kollade in i somras – om de finns kvar. Annars finns säkert något annat fint.

Haha, Stasimon goes inredningsblogg. Som om någon bryr sig.

Inatt drömde jag förresten en rätt märklig dröm. Eller märklig förresten. Märkligheten låg i att det var ett ganska vanligt, odrömlikt scenario. Jag var i någon liten litterär salong med ett gäng okända – men i drömmen bekanta – människor. Kvällens höjdpunkt var att Alberto Manguel var inbjuden. Han såg ut precis som i verkligheten. Medan de andra stökade lite i köket och gjorde i ordning fika (eller ja, rödvin och bullar – fråga inte varför) fick jag underhålla herr Manguel själv. Vi satt i ett litet rum (misstänkt likt min mormors arbetsrum) på en säng med brunt murrigt överkast (inte helt olikt det från hotellrummet i Paris, det jag bodde i ett par dagar för drygt fyra år sedan) och talade om litteratur. Jag minns att vi pratade om översättning och dess svårigheter. Jag sade något om Baudelaire och han höll med. Vi talade franska, det var länge sedan jag talade franska i en dröm.

Jag är överhuvudtaget rätt förtjust i den här herren. Jag läser för närvarande hans A reading diary som jag inhandlat bara för att den reades ut på Hedengrens. Och nu är han tydligen på bokmässan och aktuell med en ny bok (den igår i ovannämnda beställning) om bibliotek. Jag anar att han delar min passion för läsande och inte minst fysiska böcker. Också jag ska inrymma böckerna, trogna vänner, i ett ombonat bibliotek. Manguels är inrymt i en gammal lada av sten, medeltidsgammal. I Frankrike. Det väcker denna ständiga längtan till Loire-dalen. En dag, kanske.

Bokhyllan, Lady Gray och framtiden

Idag säger vi grattis till mamma som fyller år. I övrigt sitter jag och försöker författa en liten uppsats om kulturbegreppet. Jag har väl kommit så långt som till att rita upp dispositionen. Antar att veckan som kommer får bli lite hektisk.

Förra helgen roade jag mig med att lägga upp alla böcker i min bokhylla som jag har läst. Jag begränsade mig till skönlitteratur, historia/biografier och filosofi. Det blev en liten samling som du kan se här. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag väntat mig att ha fler eller färre böcker. Det är ju ganska nyligen jag verkligen börjat köpa böckerna – tidigare lånade jag mest på bibliotek. I vilket fall behöver vi (som jag säkert redan nämnt ett dussin gånger) en ny bokhylla. Det får bli nästa möbelinköp. Jag ska strax beställa en fin tresitssoffa och en fåtölj från IKEA. Det blir en utmärkt läshörna att krypa upp i. Eller, när vi inskaffar ett soffbord, inta sitt eftermiddagste. Malm som tidigare inte var någon tedrickare har jag nästan lyckats omvända. Återstår bara att få honom dricka lite mer spännande tesorter än tråkigt svart te, typ Earl Grey. Tänkte börja med att introducera honom till Lady Grey.

Och sen, har du tänkt på att jag bara har två terminer kvar efter den här? En kandidatuppsats och förhoppningsvis en med arkivvetenskap. och sen är jag klar, med examen och allt. Tanken svindlar. Ska jag vad… jobba då? Vår studievägledare intygar att alla kulturvetare som läser arkivvetenskap fått jobb. Direkt. Men vänta, vänta,vänta lite nu, jobb? Tanken på att färdig med studierna och förvärvsarbetande – varför skrämmer den? För att det är obekant, antar jag. För att det är ett steg in i ett ordnat vuxenliv. Ett steg vidare. Hur kommer det livet se ut?

Till sist. Var köper man bra och billigt konstnärsmaterial i Stockholm? Jag behöver papper, bläck och oljepastellkritor. Och garn… var köper man garn?

Bryta tystnaden

Ah, idag har jag inte gjort någonting alls. Kollat på en science fiction-serie med Malm och ätit kex typ. Betyder såklart att vi får ta oss i kragen imorgon. Jag ser inte riktigt fram emot tentan nästnästa vecka. Eller snarare, jag ser inte fram emot att plugga till den. Är bara halvintresserad av det vi läser – bara att inse, jag är en litteraturnörd and that’s it. Men jag trivs rätt bra ändå, och ser lite fram emot nästa termins kandidatuppsats. Jag kanske till och med har ett ämne klart för mig, måste bara undersöka om jag har täckning för min tes.


Förutom den sedvanliga studieoron (som är ovanligt lindrig, mest bara en medvetenhet om att jag pluggar lite för lite) är min tillvaro förvånansvärt bekymmerslös. Förutom att Västkusten känns lite för långt bort är jag överraskande nog tillfreds. Med min nuvarande situation och med mig själv. Det var länge sedan jag kände mig så nöjd, inser jag. Det är nästan så att jag går runt och väntar på att det där självförtroendet ska försvinna igen. Men det gör liksom inte det, utan verkar snarare växa till sig.


Som direkt konsekvens går det plötsligt att skriva igen. Det går långsamt och jag känner mig mer perfektionist än någonsin. Men shit, när orden väl står på det där pappret efter en eller två omskrivningar tycker jag det är så j*vla bra. Och just nu skiter jag i de där tankarna om huruvida det ”verkligen” är bra. Just nu räcker med att jag gillar det.


Lavendel


L A V E N D E L

Kvällen var så där smeksamt ljuv. Så som den bara är när man är utomlands och ung, på sitt livs tågluff. Och jag sa att det nog påminde om hemma – fast vi var i Provence. De lila blommorna böjde sig för vinden. Var det inte precis som sluttningen vid det vita huset, den som är insvept i ljung? Och du svarade att jag var dum, det där är inte ljung: lavendel.

This is the year

För att inte övermannas av trötthet och intryck har jag dessa första två veckor i huvudstaden tagit det lugnt. Det betyder att jag i helgen kommer få ta igen lite läsande, men det oroar mig inte nämnvärt. En av böckerna verkar vara lite knepig – de andra klarar jag nog relativt snabbt. Jag tänker vara ambitiös i år, och studera ordentligt. Med tanke på hur jag klarat mig med mina tidigare ganska anspråkslösa ansträngningar hoppas jag klara mig riktigt bra denna och nästföljande termin. Skrivandet återupptas i och med månadsskiftet och därefter är det drygt 1000 ord om dagen som gäller. På det sättet hoppas jag vara klar med två utkast runt nyår. Lektörer sökes. Det faktiskt först idag jag kopplat in min dator. Långsamt återupptar jag de verksamheter som legat nere under den hektiska sommaren. Framförallt är det väl min korrespondens som är en ständig källa till dåligt samvete.

Vidare har jag hunnit fylla 22 år. Med födelsedagen kom presenter (skrivarkurs, vitrinskåp, NK-checkar, inramade Ljungskile-foton, örhängen, champagne) och en lätt ångest över att herregud nu är jag ett år äldre och jag har fortfarande inte åstadkommit något! Alltså tänker jag anstränga mig ytterliggare i fler avseenden än studier (främst skrivandet såklart!) så att jag vid nästa födelsedag kan fyllas av tillfredställelse istället.

Sommaren i böcker och tidskrifter


Utläst i sommar (juni t o m augusti) :

Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist

OEI nr 31-32 readers (un)digest

Sju vita vargar i ett träd av Christina Bergil

Fanfarlo av Charles Baudelaire

Lögnens förfall av Oscar Wilde

November av Gustave Flaubert

Du sköna nya värld av Aldous Huxley

Livläkarens besök av Per Olov Enquist

Venusdeltat av Anaïs Nin

London brinner av Claire Thornton

Aorta nr 17 Språkmaterialism

Pequod nr 40 Symbolism

Sommaren i bilder



(ljungskile busstation)



(hejdå brahegatan)


(mammas enorma tonfisksallad, vi åt den i tre dagar, sen slängde vi resten)


(ostindiefararen var på besök i uddevalla)



(affe hälsade på i ljungskile, för mer bilder kolla hennes bilddagbok)


(ljungskile kvart i sex på morgonen)


(maxis baksida)