En resa runt mitt rum

Helt plötsligt är det där, mitt framför mina ögon. I slutet av bokens inledning. I flera veckor har jag sökt i mitt minne efter just det namnet. Inte ständigt, men ibland. Jag minns väninnan som visade mig boken. Den lilla vita volymen, dess framsida. Men författare eller titel? Borta. Veckor skriver jag, men det måste varit månader. Det var ju i Göteborg, innan sommaren, innan flytten. Ett tag kunde jag dock erinra mig både titel och författare. Då och då upprepade jag, för att inte glömma. Sen försvann titeln. Men vad gör det? Har man bara författarens namn så kan man alltid hitta hans verk. Och hans namn skulle jag aldrig glömma för det är detsamma som en filosof, hans bror om jag inte minns fel. Och sen försvann namnet. Både författarens och filosofens. Jag misströstade inte, vet att i alla fall filosofens namn finns någonstans i mina anteckningar. Men av någon anledning tänkte jag bara på den där lilla boken när jag inte hade möjlighet att söka namnet bland mina oordnade papper. På pendeltåget, under matlagningen. Och så idag. När jag läst ut den bok jag påbörjat igår och hade ett behov av att ge mig i kast med en ny bok – något att sträckläsa till skillnad från den bok jag för tillfället läser lite mer eftertänksam. När jag till sist fastnar för Manguels bok om bibliotek som legat bredvid sängen ett tag nu. När jag når inledningens sista rader. Då finns namnet där. Både författarens och bokens. En lättnad att de inte var mig förlorade. Att jag vid lämpligt tillfälle fortfarande kan ge mig i kast med Xavier de Maistres bok En resa runt mitt rum som jag avsåg.

Vidare har jag äntligen handlat upp de där NK-presentkorten som jag fick i födelsedagspresent. Det blev, och nu blir ni nog förvånade, böcker! Fyra stycken för att vara exakt. Två Henry James som är min nya idol. Jag har läst honom tidigare utan att riktigt fastna. Efter att ha sett en filmatisering av Washington Square blev jag nyfiken. Och efter ett femtital sidor av boken är jag helt såld. Jag köpte också en liten bok av H. G. Wells, Den osynlige mannen som jag tänkte Malm skulle tycka om. Och till sist införskaffade jag Umberto Ecos tjocka och vackert illustrerade bok Om skönhet som jag länge haft ögonen på. Jag var så omtumlad av ren glädje när jag kom ut från NK (inte mint för att jag upptäckt deras lilla engelska bokhandel och klassikerhyllan där) att jag fortsatte till närmaste antikvariat och köpte en till Henry James av bara farten.

Nu undrar kanske läsaren hur i hela världen jag har tid att läsa en massa böcker. Jag läser ju trots allt en kurs på heltid och det är allmänt känt att grundkurser innebär mycket kurslitteratur. Svaret är mycket enkelt, jag ägnar försvinnande lite tid åt kurslitteraturen och desto mer åt skönlitteratur. Det visar sig kanske i mina betyg (senaste tentan skrev jag B på, vilket ändå måste uppfattas som förhållandevis bra) men det är min fasta övertygelse att min egen litterära bildning är värd minst lika mycket som min så kallade akademiska bildning. Förmodligen mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s