Kategori: Betraktelser

Publicerat den

Say hello wave goodbye

På Ninda-mötet idag frågade Rebecca om jag känner David Bergwall. Vad svarar man på det? Jag svarade med sanningen. Jag var nyanserad, teg inte om hans sämre sidor men framhöll hans goda sidor. Någonstans ville jag att hon skulle veta vad hon ger sig in på men inte avskräcka henne. Samtidigt var det svårt, för trots allt så saknar jag ju fortfarande min vän. Jag menar, det fanns en tid som vi var så väldigt nära varandra. Under den första, något stormiga tiden med Malm, var det honom jag ringde till och grät när jag inför alla andra försökte vara stark och inte oroa dem. Nåväl, det känns som en evighet sedan. Nu har jag nya vänner och samvaron med Malm är också annorlunda, det ger mig inte längre något behov att gråta ut mot någon axel. Och när andra saker gör mig ledsen, då finns alltid Malm.

Det går långsamt med Horisonter, men jag börjar komma igång nu. Har slängt in en scen som var helt oplanerad och det var precis vad jag behövde. Lite nya tankar. Det är dock inte helt oproblematiskt att ta upp tråden efter såhär lång tid. Med lite tur fortsätter det dock i samma riktning som nu och då har jag snart den där tråden igen.

Ikväll lyssnar jag på David Gray, äter drömtårta och sedan, sedan skall jag skriva lite till.

Publicerat den

Örbyhus: fortsättningen

Igår åkte jag och Malm upp fulla av förväntan för att inspektera det vi var övertygade om skulle bli vår framtida bostad. Resan gick bra och på eftermiddagen steg vi av tåget i Örbyhus. Vi hade tänkt oss ett ställe som Ljungskile fast mindre. Det var det inte. Det var smutsigt, nedgånget, trasigt, isolerat. Det fanns en ICA, en möbelbutik och två pizzerior. När vi skulle hem upptäckte vi att det inte fanns någon bankomat. Pengar skulle tas ut i kassan i ICA-butiken. Okej, stå i kön och vänta och sedan funkar inte Malms kort. Pengar visste vi att det fanns på det, hade tagit ett kontoutdrag inne i Uppsala innan vi åkte till Örbyhus. Vi samlade ihop lite mynt ur våra fickor och min väska. Det räckte inte. Skulle vi alltså bli fast i Örbyhus? In på ICA igen och ta ut den 50-lapp jag hade kvar (mitt kort fungerade minsann!). Då fattas det nio kronor. Vi bestämmer oss för att chansa. På tåget har vi en helt obegriplig tur för tågkonduktören ber inte om att få se våra biljetter. Tillbaka i Uppsala hittar vi en bankomat och tar ut Malms pengar, fyrtio minuter senare är vi tillbaka i Stockholm och civilisationen. Lägenheten var det i och för sig inget fel på, inte jättefräsch men helt okej. Örbyhus däremot, det står vi nog gladeligen över.

Konsekvensen blir att Göteborg får stå ut med oss en termin till. Visst är det frustrerande att aldrig komma iväg, men när jag steg av tåget från Stockholm på centralen idag kände jag hur bra jag trivs här i min lilla stad. För att fira att jag kommer bli kvar här lägger jag upp två nya länkar. På restprodukt hittar man en av Ninda skrivargrupps medlemmar, en riktig fullblodspoet. Fröken Anna jobbade jag med i somras, ett besök på hennes blogg rekommenderas. om inte annat kan man få läsa om de senaste klänningsinköpen.

Publicerat den

Örbyhus

Det verkar så. I övermorgon åker vi upp och kollar på en lägenhet. Om vi gillar vad vi ser, och det tror jag vi kommer att göra, så flyttar Malm och jag från Göteborg till Örbyhus utanför Uppsala redan i december. Blandade känslor, minst sagt. Jag kommer sakna:

1. Vännerna.

2. Min familj.

3. Skrivarcirkeln.

4. Ljungskile.

5. Göteborg, såklart.

Publicerat den

Samtal

Så, det går fortfarande trögt med skrivandet. Har dock gjort mig fin inför festivalen. Och diskuterat lite språkfilsofi med Malm. Det stör mig lite att jag inte behärskar de filosofiska begreppen speciellt bra. Å andra sidan gläder det mig att jag håller någorlunda jämna steg med honom. Det slog mig också hur ovanligt det är att folk faktiskt utmanar mig i diskussioner och att jag faktiskt måste vara skärpt och verkligen anstränga mig när jag argumenterar. Måste bara hitta någon som jag kan diskutera litteratur och skrivande på det sättet med.
Publicerat den

de Nerval

Jag gick upp rätt sent idag. Klockan var väl kvart över nio. Malm hade föreläsning redan klockan tio så jag följde honom ut men istället för att gå till spårvagnen vek jag av och köpte kattsand på Konsum. På vägen hem smet jag in på bageriet och försedde mig med två croissanter som jag tänker inmundiga så fort mitt te är klart. Jag har lyckats hinna med att diska upp disken och ställa in det nya porslinet som far gett oss. En bra morgon helt enkelt, jag hoppas det fortsätter lika bra, det vill säga när jag sätter mig ner med romanprojektet. Idag tänker jag skriva klart min synopsis samt påbörja en lista över saker jag behöver kolla upp. Så det blir väl en liten stund med franska wikipedia och sedan med böckerna jag lånade på UB förra veckan.

I natt drömde jag att jag besökte Gerard de Nerval när han satt på sinnesjukhus. Vi beklagade oss först över att de andra patienterna återigen förstört hans staty av Aurelia. Sedan visade han mig målningarna han gjort på det lilla rummets väggar och som föreställde hans tid i den så kallade andevärlden. Med andra ord jag befann mig i Nervals bok Aurelia som jag läser nu. Jag minns att jag beklagade att jag inte kunde uppleva och se det han sett. Han svarade att han hellre varit frisk, det rör sig om ett sjukdomstillstånd trots att han såg allt klarare och aldrig sett allt tydligare. Ändå hade han om han fått välja hellre varit ‘frisk’, som oss andra. Någonstans där vaknade jag helt genomsvettig.

Aurelia är en obehaglig bok, å andra sidan är den komisk, det Nerval beskriver är helt vansinniga saker egentligen (exempelvis skapades världen av ett slags urväsen med hjälp av talismaner.) För den som kan sin idéhistoria är det en guldgruva. Nerval är väl påläst och mycket av det tidiga 1800-talets idéer och föreställningar skymtas mer eller mindre tydligt i hans prosa. Det är mycket Rousseau och ‘orientaliskt’ tänkande. Men kan man lite om Nervals liv vet man att det inte handlar om fantasifull fiktion utan hans egen begynnande sinnessjukdom som skulle resultera i självmord efter en tid på sinnessjukhus. Aurelia skrevs mellan två vistelser på sådana sjukhus. Mellan de märkliga resonemangen och beskrivningarna av besöken i andevärlden döljer sig en tragedi. Det är svårt att läsa den utan att bli berörd. Det är sådär sällsamt att man ibland vill skratta högt och i samma ögonblick minns att det kanske inte är lika roligt att leva det och skrattet fastnar någonstans i halsen.

Publicerat den

Sovmorgon

I natt drömde jag att jag pratade litteratur och hånglade med Jerker Virdborg. Det var en på alla sätt behaglig dröm.
Publicerat den

Livet är underbart

What a day! Jag var hemma i Göteborg och hämtade lite kläder och böcker för att sedan därefter åka hem till Affe som bjudit mig på linsgryta. Även Linnea dök upp och det var överraskande behagligt att träffa lite vänner igen. Jag är en sådan där oförskämt lyckligt lottad individ som inte behöver arbeta speciellt hårt för det heller. Jag menar; jag har Malm, underbara vänner, en fin lägenhet, jobb, goda studieresultat och en talang för skrivandets ädla konst. Helt vansinnigt egentligen.
Publicerat den

En bra dag

Idag var en sådan där dag som man tror ska bli som alla andra dagar, lite sämre kanske till och med. Himlen hotade med regn när jag och Malm gick ut i förmiddags utan jackor. Lyckligtvis började det inte regna förrän efter det att vi kommit hem.

Malm klippte sig och fick en riktigt fin frisyr. Han ser ut som en slags brittisk poppojke. Jag brukar inte gilla britter, men det passar honom eftersom han inte har för grova engelska drag utan snarare ser ut som en aristokrat. Hur snyggt som helst med andra ord.

Vidare lånade jag en del sommarläsning på biblioteket. Lite av det som rekommenderades av kursledaren för kursen jag ska gå till hösten. Som så ofta hamnade jag framför ”skrivarhyllan” med råd och inspiration för oerfarna skrivare. Jag lånade en av Marcus Birro som jag började slöläsa när tv 3 la av mitt i Cityakuten. Och det var nog precis vad jag behövde. Trots förra inläggets nonchalans rörande det negativa beskedet från Litterär Gestaltning måste jag väl erkänna att jag kanske tog åt mig lite. Men då jag kunde ha sjunkit ner i ett grumligt tvivel påmindes jag åter om att det om man ska komma någonstans behöver lite driv, lite jävlaranamma. Lite jag ska fan visa de jävlarna. Jag höll inte med om allt i boken, långt ifrån, men för den påminnelsen skall du ha ett tack, Marcus Birro.

Publicerat den

Lunch

Jag har skrivit uppsatsen första A4! Det är faktiskt rätt bra att inte vara hemma och skriva. Inte lika mycket som distraherar på något sätt. Varför jag inte skriver på uppsatsen nu? Jag har en liten lunchrast.

Jag drömde att jag var i Paris i natt. Med min mamma och min mormor. Jag måste dock säga att även om det var likt Paris rent materiellt (vi var bland annat på Place Vendome) så var det vi gjorde mer Belgien-orienterat. Bland annat åt vi himmelska bakelser och besökte ett slags kringresande tivoli där vi ”fiskade ankor”, precis som när jag var liten. Återigen känner jag det här suget, längtan, att åka till Belgien. Man kanske skulle ta de där sommarjobbspengarna och åka till Belgien för dem istället för att köpa en dator. Men jag behöver ju en dator också…