10.5

Det är grått ute. Barnen hostar fortfarande, kanske ännu mer nu. Jag får som ett tunnelseende, allt annat än dem blir perifert, ovidkommande. Låt dem bara få bli bra. Världens töms på lite av sin färg när de inte är friska. Solen förstår hur det ligger till, den gömmer sig bakom molnen. På förmiddagen går jag till caféet. Det nya har stängt på tisdagar, så jag går till det vanliga. Trots att jag är där strax innan åtta är det bästa bordet redan upptaget. Efter lunch, när jag kommit hem igen bakar jag en äppelpaj med min son. Den blir söt och knäckig, men sonen är ändå mest intresserad av att äta grädden vi har till. Sedan ser vi gamla avsnitt Pippi Långstrump på Öppet arkiv. Det är i någon mening i samma kategori som äppelpajen; för mig är det kanske smaken av trygghet och barndom, kanske ger jag den nu vidare till mitt barn. Även om det inte hjälper mot hostan hjälper det mot något annat. På kvällen kommer regnet, det smattrar mot fönstren. Men det gör ingenting, efter två hostiga nattningar har båda barnen somnat, de sover djupt. De vill ha närhet, hålla våra händer i sömnen. Låt dem bli friska nu, ber jag ordlöst ut i natten. Mörkret och regnet gör ingenting, bara barnen sover tryggt och fridfullt.