Åh, den här tröttheten som rinner genom kroppen. Jag jobbar mycket, hela tiden, försummar mina övriga sysslor. Vänner, jag stiger upp i ottan och kommer hem först i kvällningen. Bara för att jag haft den dåliga smaken att bosätta mig så långt från Drottningholm… Så om jag uppdaterar sällan, om jag är långsam med svar på kommentarer, kanske till och med en smula osammanhängande – där har ni förklaringen.
Men att jag kom hem tjugo minuter över tio i tisdags, efter att ha lämnat hemmet vid åttatiden på morgonen, gjorde alls ingenting när följande brev väntade på mig i brevlådan (sorry för den dåliga bildkvalitén):
Hillevi Norburg 