Du sliter och drar i begreppen för att få dem att rymma det outsagda. Ändå ligger hela världar utanför deras räckvidd. Hur talar man om sannolikheter som inte adderas till varandra utan släcker ut och lyser upp; som likt vågor interfererar och krockar utan något hav att färdas på? På detta är du svarslös, liksom N. Ni försöker ta världen i era munnar, men den dör i svalget.Ur Osäkerhetsrelationen av Helena Granström