Nej, det blir nog inget mer skrivet inatt. Jag stannar uppe en stund till, för det är något speciellt med den här tiden på dygnet. När en dag omärkligt går över i en annan. Utanför finns bara mörker och gatlyktors sken i snön. Det finns rastlösa katter som inte riktigt ännu vill krypa ihop till små pälsbollar och drömma, nos mot baktass, drömmar som får morrhåren att rycka. Det finns en älskades regelbundna andetag. Stillhet och tröttheten som plötsligt hinner ikapp. Musan har krupit upp i sängen och somnar där, kind vilar mot axelns vita hud. Jag orkar inga fler ord inatt.
Hillevi Norburg 