Jag förmodas ägna mina dagar åt min masteruppsats vilket jag också gör när jag inte är upptagen med att kolla mailen/läsa bloggar/vara i Rom/måla naglarna/etcetera. När någon frågar mig om föremålet för min uppmärksamhet, den franska sekelskiftesförfattaren Pierre Louÿs, kan jag sällan låta bli att dela med mig av någon av de många anekdoterna kring hans excentriska liv. Till exempel var han till en början bästa vän med den idag mer berömde André Gide. Det var en stormig vänskap och Louÿs brukade utsätta sin vän för diverse spratt (en gång skickade han upp en prostituerad endast iklädd en oknäppt kappa till den strängt kalvinistiska Gide att ringa på hans dörr och erbjuda sina tjänster). Ett av hans favoritskämt var att stämma träff med Gide vid ett torg eller café för att sedan inte dyka upp och istället spionera på den allt mer otålige Gide uppkrupen i någon trappuppgång.
För ett par dagar sedan hade vi det första seminariet i den doktorandkurs jag läser (i egenskap av masterstudent har jag tillgång också till dessa). En av doktoranderna sysslar med Gide och hade därför stött på Louÿs. Inte minst i Gides brev till honom där Gide undrar varför Louÿs inte dykt upp till avtalat möte…
Hillevi Norburg 