Det är klart att det vore lögn att säga att jag aldrig saknar staden. Stockholm var en förälskelse, en stunds vansinne. Det var höga klackar, vin och pannkaksfrukost. Bubblande kolsyra i mitt blod och lingerie för tusentals kronor. Vackraste av vänner, ständigt sällskap för att hålla ensamheten (den som alltid hotade, den som tycktes komma inifrån) långt borta. Det var utvälta drinkar och mascara upplöst i tårar mot soffans vita tyg. Det är klart att jag saknar det ibland. Och ändå skulle jag byta det mot några ögonblick av det här livet, anytime älskling. Att vara uppe i gryningstimmarna efter att ha sett på musikal med sin matematiker och recitera våra favoritpoem ur litteraturhistorien. Det kunde varit en dröm, en roman; det är min verklighet.
Reality check
Det är klart att det vore lögn att säga att jag aldrig saknar staden. Stockholm var en förälskelse, en stunds vansinne. Det var höga klackar, vin och pannkaksfrukost. Bubblande kolsyra i mitt blod och lingerie för tusentals kronor. Vackraste av vänner, ständigt sällskap för att hålla ensamheten (den som alltid hotade, den som tycktes komma inifrån) långt borta. Det var utvälta drinkar och mascara upplöst i tårar mot soffans vita tyg. Det är klart att jag saknar det ibland. Och ändå skulle jag byta det mot några ögonblick av det här livet, anytime älskling. Att vara uppe i gryningstimmarna efter att ha sett på musikal med sin matematiker och recitera våra favoritpoem ur litteraturhistorien. Det kunde varit en dröm, en roman; det är min verklighet.
Hillevi Norburg 