En genial idé

Det här jobbet gör mig trött. Jag går hemifrån vid åtta-tiden och är hemma vid halv sju. Dessutom kräver det att man ordentligt skärpt precis hela tiden.  Så efter fem arbetsdagar var jag igår kväll rejält sliten och gick sålunda och lade mig oförskämt tidigt. Det var dock fortfarande relativt ljust så det tog en stund innan jag väl somna. Och i detta gränsland mellan sömn och vaka fick jag ett fantastiskt uppslag till en text. Ja, inspirationen hade slagit ner i mig; en musa viskade i mitt öra. Själva mitt väsen uppfylldes av den oskrivna texten. En liten förskrämd röst, begraven långt ner i magtrakten eller så undrade dock om jag inte skulle skriva ner denna fantastiska idé så att den vid morgonens ankomst, Gud förbjude, inte glömts bort. Men icke! Omtöcknad av glädje och sömnbrist lät jag idén utvecklas, broderas ut, växa. Tills det att jag måst ha somnat. Idag var det först när jag stod i duschen som jag plötsligt drabbades av ett vagt minne. Hade jag inte en idé igår kväll…? Minnet av den egna triumfen kom så småningom tillbaka, men idén själv? Borta. Varenda spår av den hade sopats igen, den var mig helt otillgänlig. Därför skall jag nu placera både papper och penna på nattygsbordet ifall fler idéer skulle besöka mig på kvällskvisten. Eller, nu måste jag iväg så jag gör det ikväll när jag kommer hem. Om jag kommer ihåg, vill säga.