Jo, jag är i ordning nu. Det mesta är klart, fixat. Nu känns det som ett hem (äntligen). Uppsala? Det är inte samma förälskelse. Det är inte låt mig stanna på denna plats, inget fel i det. Allt är mer eller mindre som vanligt. Jag och Sirrus äter leverpastej när de andra sover. Promenerar, halkar runt på isklädda gator. Går i affärer, köper kanske böcker trots att jag inte har råd. Glömmer att lämna tillbaka mina låneböcker. Låter mig älskas, älskar. Men tankarna rör sig lite lättare i min ljusa stuga, till skillnad från den mörka stockholmslägenheten. Här hoppas jag kunna få lite arbetsro. Här hoppas jag få lite gjort. Jag blundar för framtiden, för samtiden. Min stuga är mitt fort. Mitt torn i skinande elfenben.
Hillevi Norburg 