Igår var jag allt för trött för att skriva. Detta trots att jag inte gjort något allt för ansträngande. Jag gick upp vid niotiden som vanligt och läste ett par kapitel. Därefter anlände min morbrors som åt lunch med mig och min mormor. Däref
ter gav jag och min mormor oss iväg på dagens utflykt. Vi tog bussen till det närliggande Meise där vårt mål, den Nationella botaniska trädgården, återfinns. Vi strövade ett par timmar i denna park och häpnade över naturens prakt. De mångåriga ekarna, de jättelika amerikanska träden importerade från Louisiana och en mängd andra vars namn och härkomst jag redan glömt. Där fanns också ett praktfullt slott, men det tycktes mig litet bland dessa väldiga träd. När vi tröttnat på att vandra i parken letade vi upp Orangeriet för att dricka något, men det var stängt. Alltså lämnade vi träden, vattendragen, de vidsträckta gräsplanerna för att dricka något i den lilla byn. Därefter tog vi bussen hem.
ter gav jag och min mormor oss iväg på dagens utflykt. Vi tog bussen till det närliggande Meise där vårt mål, den Nationella botaniska trädgården, återfinns. Vi strövade ett par timmar i denna park och häpnade över naturens prakt. De mångåriga ekarna, de jättelika amerikanska träden importerade från Louisiana och en mängd andra vars namn och härkomst jag redan glömt. Där fanns också ett praktfullt slott, men det tycktes mig litet bland dessa väldiga träd. När vi tröttnat på att vandra i parken letade vi upp Orangeriet för att dricka något, men det var stängt. Alltså lämnade vi träden, vattendragen, de vidsträckta gräsplanerna för att dricka något i den lilla byn. Därefter tog vi bussen hem.
Tillbaka i Grimbergen gick vi först förbi slaktaren och köpte med oss mat hem (potatismos och någon slags kalkon i sås) som vi senare åt. Därefter läste jag ytterligare i min bok, som snart är utläst. Framåt kvällen började en film på en av de fransspråkiga kanalerna, som jag avslutade dagen med.
Hillevi Norburg 