Skulle det sluta så? Stasimon tystna och jag helt återgå till brevskrivande och enstaka essäer att offentliggöra, här eller annorstädes? Jag övervägde det, jag gjorde det!
Men så… En och annan läsare uttryckte saknad. Och även jag saknade det. Den lustfyllda leken, långt bort från texterna som måste vårdas i mörker innan de är redo att möta världens ljus. Så jag fortsätter. På samma sätt. Dagbok, anteckningsbok, övningsbok – ni får följa mina övningar.
En uppdatering kanske? Ett litet detta har hänt i kortformat. Okej, here goes: Uppgörelse med D. avslutat kapitel. Möte med Martina Lowden. Affe. Affe. Affe. Malm återvänder från Stockholm. Jag tröttnar på allt. Åker ändå till Trollhättan och poesifestival, fortfarande trött på allt, åker hem. Skriver. Skriver. Skriver. Cafébesök i ensamhet. Köper böcker. En lägenhet i Stockholm, äntligen. Bror fyller år. Promenad i regnet, vi såg en struts (en riktig!). Skriver ett poem som jag faktiskt tycker är bra.
Det är det jag minns nu, så jag antar at det är det som var det viktiga. I skrivande stund har jag druckit kopiösa mängder grönt te i hopp om att det skall lyckas lugna mig. Jag tror mig minnas att grönt te skall ha en lugnande verkan, men är inte säker. För på lördag far jag till Bryssel och jag gillar inte att flyga, i synnerhet inte själv. Jag vill gärna vara där, bara inte resa dit. Nå, jag lyssnar på Brel sjunga om sitt platta land och känner den där längtan och tänker att jag måste, måste lära mig nederländska.
Ay Marieke Marieke le ciel flamand
Couleur des tours de Bruges et Gand
Ay Marieke Marieke le ciel flamand
Pleure avec moi de Bruges à Gand
[---]
Zonder liefde warme liefde
Lacht de duivel de zwarte duivel
Zonder liefde warme liefde
Brandt mijn hart mijn oude hart
Zonder liefde warme liefde
Sterft de zomer de droeve zomer
En schuurt het zand over mijn land
Mijn platte land mijn Vlaanderland
Och sedan: skrivandet. Det tar tid, men det går framåt.
Hillevi Norburg 