Glad Påsk?
Påsken, den dubbla högtiden. Död och återuppståndelse. För min familj ligger kanske tyngdpunkten på det förstnämnda, min morfar gick bort på långfredagen (innan min födelse, likväl är det en del av min historia). Jag äter gärna ett chokladägg eller två, men har svårt att fira den här högtiden. Det är något i narrativet som skaver, smärtan i att människosonen måste dör får våra synders skull så mycket större än glädjen i att han återvänder från de döda, återuppstår. (Säger en övertygad ateist, sedan barnsben utsatt och märkvärdigt mottaglig för religionens stora berättelser.)
Sjukdom & Planer
Lagom till påsken går jag alltså och blir sjuk. Feber som tvingar dig att stanna hemma från jobbet-sjuk, straffet för att jag sedan en tid tillbaka uttryckt förvåning och stolthet över att förbli förvånansvärt frisk? Men nu: först efter två dagar nedbäddad i soffan har jag sinnesnärvaro nog att ens starta datorn. Jag tänker att förklaringen till sjukdomstillståndet står att finna i att det varit kallt på teatern (och som alltid: för tunna strumpbyxor och tröjor), mitt myckna kollektivtrafikåkande i sällskap med förkylda resenärer och det faktum att jag kanske borde unnat mig en ledighet någon gång under hösten/vintern/våren.
*
På tåget, pendeltåget och bussen som jag tar varje dag samlar jag tankar. Skriver i anteckningsboken, läser färdlektyren. Men väl hemma om kvällarna finns inte orken att skriva in det i datorn. Ett mål: att få ordning på anteckningarna – vaska fram resonemangen. Presentera, kanske här.
*
För i år har jag läst så bra böcker. Förra året var året jag hittade tillbaka till glädjen i att läsa böcker. Att läsa alla sorts böcker: också de som bara är underhållande, och av tvivelaktig kvalité. Jag läste 50 böcker, nästan en för var vecka. Mycket nyskrivet, mindre klassiker. I år läser jag färre böcker, men de är bättre. De väcker tankar, jag måste delge er några av dem så småningom. Om inte annat: citera understrykningarna…
Bevaka Baudelaire
Under konstruktion…
Nej, det är inget aprilskämt, det olyckliga datumet till trots. I väntan på den planerade hemsidan kommer alltså den efterlängtade flytten från Blogspot till WordPress. Allt är ännu under konstruktion, men uppdatera gärna era bokmärken och RSS-flöden o dyl.
Vad jag sysslat med det senaste halvåret
Boktips: Vi ses på Place de la Sorbonne
Hennes ömhet är någon annanstans nu. Jag uppfattar glimtar av den ibland, i hennes skratt i telefonen, på hennes sätt att bära sin silverrävspäls och i pälsens doft… Den där doften, är det all jag har kvar av henne?
Ur Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy
En önskan: möta våren i Paris (på restaurangen, på operan, på kabarén)
Gessner-vecka: Biskopfisk
Det här är en så kallad biskopfisk. Ett mytiskt väsen likt sjöjungfrur hälften människa, hälften fisk. Den ska ha fått sitt namn av att huvudfjällen liknade en biskopsmössa och fenorna ämbetsdräkten ifråga. Enligt legenden ska de ha haft samma funktion som sina landlevande ämbetsbröder i det submarina samhället som enligt folktron utgjordes av tritoner och sjöjungfrur. Biskopfiskarna har troligen sitt ursprung i verklighetens sjökor eller marulkar, de senare kallas passande nog för munkfiskar, ”monkfish”, på engelska.
En biskopfisk ska ha fångats 1433 och förts till kungen av Polen. Denne skall ha visat upp fisken för några katolska biskopar. Biskopfisken bad då genom gester om att bli befriad vilket kyrkomännen då krävde av kungen. För att uttrycka sin tacksamhet gjorde biskopfisken korstecknet innan den försvann ned i havets vågor. I Gessners Historiae Animalium är det dock inte denna biskopfisk som omnämns utan en som ska ha fångats 1531 vid den tyska kusten. Den vägrade äta i fångenskap och dog tre dagar senare.
Gessner-vecka: Kamel
Om kamelen kunde man i Historiae Animalium läsa:
”This beast is very hot by nature, and therefore wanton and full of sport and wrath: braying most fearfully when they are angered.”
