Det är när jag vid åsynen av den nya tandborsten inte bara känner en viss uppspelthet utan dessutom sticker ut huvudet från badrummet för att på fullt allvar ropa till S. som sitter och läser i vardagsrummet: ”Kul med nya tandborstar!” som jag inser att jag definitivt, definitivt behöver komma ut lite mer.