Gessner-vecka: Noshörning och Valross

 

Jag kunde inte välja bara ett idag. Notera valrossens fiskstjärt och att det ser ut som om noshörningen har på sig en rustning. Många av djuren som beskrivs i Historiae animalium och fick därför vända sig till böcker exempelvis reseskildringar och samla in bildmaterial, noshörningen är exempelvis gjord av Albrecht Dürer. För mer information om denna berömda noshörning hänvisar jag till den utförliga wikipedia-artikeln.

Gessner-vecka: Piggsvin

Ur engelska översättningen av Historiae animalium:

His meat is apples, worms, or grapes: when he findeth apples or grapes on the earth, he rolleth himself upon them, until he have filled all his prickles, and then carrieth them home to his den, never bearing above one in his mouth; and if it fortune that one of them fall off by the way, he likewise shaketh off all the residue, and walloweth upon them afresh, until they be all settled upon his back again. So, forth he goeth, making a noise like a cart-wheel; and if he have any young ones in his nest, they pull off his load wherewithal he is loaded, eating thereof what they please, and laying up the residue for the time to come.

Gessner-vecka!

I arbetet snubblade jag över den schweiziske naturforskaren Conrad Gessner (1516-65) och hans zoologiska uppslagsverk Historiae animalium. Jag är oresonligt förtjust i naturvetenskapliga verk som detta från dåtiden. Det finns en tvekan till mytiska väsen, men man är inte beredd att helt avfärda legenderna (enhörningar däremot finns med all säkerhet eftersom Gessner sett en bit av ett enhörningshorn med sina egna ögon) om dem och reella djur beskrivs och illustreras i sin tur som halvmytiska djur (exempel: blodtörstiga bävrar redo att sätt sina väldiga huggtänder i människoben). Jag utropar härmed nästa vecka (inklusive den här helgen) till Gessner-vecka här på Stasimon. Varje dag: en ny favorit ur Historiae animalium!
 

Boktips: Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Kärleken var över. Jag var mätt när jag gick, plågades varken av hunger eller leda. Så jag fortsatte att gå utan att stanna upp. Jag kände hur trädets löv föll, jag hörde bullret från männen med motorsågarna, min bark rämnade, jag var naken, jag gick min väg. jag visste inte i vilken gestalt tomheten skulle tala till mig. När den kom, kände jag igen den. Den liknade dig.
ur Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av Claire Castillon