När diskussionen kring monarkin blossar upp tycker jag mig uppfatta en underton om att: i valet av statschef bör folket få vad det förtjänar. Bästa sättet att säkra detta är att låta folket själv välja statschef. Detta är helt riktigt. Vad man däremot missar är att en bördsmonarki och ärvda titlar är ett utmärkt och beprövat skydd mot att få det man förtjänar. Om folket skulle få vad det förtjänade skulle vi ha en autistisk apa som statschef.
*
Nu kanske en elaksinnad republikan skulle hävda, kanske med en mycket osmaklig anspelning på Hans Majestät Konungens läs- och skrivsvårigheter, att steget är försvinnande litet mellan apan och den nuvarande statschefen. Även republikanen måste dock påminna sig om att det skulle röra sig om ett steg nedåt, istället för vår monark skulle vi till exempel kunna få en Sarkozy.
*
Notera också att de som skriker högst för monarkins avskaffande och republikens införskaffande sällan återfinns bland så kallat ”vanligt folk”, utan bland de som redan har en privilegierad ställning i samhället. Det är de privilegierade fullkomligt outhärdligt att det finns ett privilegium som för alltid är dem förvägrade.
Hillevi Norburg 