Yes! Äntligen en dag med hård disciplin då jag faktiskt lyckas i mitt uppsåt. Idag har jag varit ute och joggat i stadsskogen (och skrämt en stackars svampplockare som inte väntade sig en springande människa ute i blåbärssnåren), jag har översatt lite (den intellektuella motsvarigheten till joggandet, man håller uppe sin förmåga och språkkänslighet), varefter jag flitigt suttit vid mitt skrivbord med uppsatsen.
Om Askungens toffel
Ibland tänker jag att jag borde dela med mig av den kuriosa jag stöter på i mitt myckna läsande. Trots att det ibland kan tyckas banalt och fullständigt ointressant för omvärlden men jag resonerar som så att 1. om jag inte kände till det finns det säkerligen minst en till människa som inte heller känner till det och 2. om jag fann det underhållande eller intressant finns det säkerligen minst en till som också skulle finna det underhållande och intressant.
Scarlett Johansson som Askungen
En sådan liten historia är den om Askungens sko. I den välkända Disney-filmen får vi veta att den för historien så centrala skon är gjorde utav glas. Detta bygger dock på en missuppfattning. Sagan om Askungen har i olika versioner varit i omlopp sedan antiken (den förklädda flickan av folket, jakten på en skos/sandals/toffels ägarinna) men får sin moderna form i Charles Perraults saga från 1697 och det är också här glasskon introduceras. Kanske är toffeln av glas ett bättre sagoattribut då skor av glas aldrig varit i bruk. Ursprungligen var dock sagan betydligt närmare verkligheten då skon ifråga var gjord utav ett pälsverk. På fjorton- och femtonhundratalet var det i Frankrike endast adeln som tilläts bära päls (jmfr med hermelinernas roll på de adliga vapnen). Att bära pälsverk som överträffade den egna rangen var belagt med stränga straff. Vissa synnerligen sällsynta skinn var endast reserverade kungar, hertigar och herrar med synnerligen höga ämbeten. Ett sådant skinn var gråverket, den kejserliga sobeln. Man skiljde då på större och mindre gråverk. Ordet för gråverk är i franskan vair. Detta ord var då Perraults Askungen-saga började tryckas nästan ur bruk så toffeln som ursprungligen varit av mindre gråverk (menu vair) blev nu gjord utav glas (verre).
Scarlett Johansson som Askungen
En svart tröja
De senaste veckorna har jag vid ett flertal tillfällen gett mig ut att botanisera i de klädbutiker Uppsala har att erbjuda. Uppdraget tycktes enkelt: en svart tröja. Stickad, gärna V-ringad, inte för lång (dvs till midjan, inte höfterna och beyond), inga konstiga ärmar, inte för löst stickad så den blir genomskinlig, och i en inte alltför dålig kvalitet då i synnerhet svarta plagg som blivit urtvättade ser rent bedrövliga ut. Denna tröja skulle jag ha över kjolar och klänningar för att helt enkelt inte frysa ihjäl i den höstkyla som nu råder på denna alltför nordliga breddgrad.
Det har dock visat sig stört omöjligt att finna denna enkla, svarta tröja. Jag vet inte hur många butiker jag gått i – inga svarta tröjor som uppfyller ovanstående kriterier. Jag vädjar nu till läsarskaran: vet någon var man kan finna en sådan tröja?!
***
Mer om mode: Drömde jag eller läste jag någonstans att Diors The New Look är tillbaka? Längre kjolar och markerad midja (tack Mad Men!) etc. Är det något vi kommer få se i butikerna snart? I hope so.
Inte bara för glädjen att klä sig i sålunda snitt utan för att låta det stackars ögat vila när man lämnar hemmet. Häromdagen satt jag vid Stora Torget och väntade på bussen som skulle ta mig hem. Jag kunde inte undgå den i många fall kroppsliga misär som oberört flanerade förbi. Det är helt enkelt inte alla förunnat att ha en fysik som passar i struprörsjeans. Det finns veck och översvällande ingen annan människa skall behöva tvingas se. Och det krävs rätt mycket för att man skall lyckas ha en knappt befintlig kjol som precis täcker rumpan eller för all del : endast strumpbyxor. Man får acceptera att alla inte kan ha alla sorts kläder. Så mycket bättre om vi får återse de förlåtande långa kjolarna utan att dessa för den skull känns tantiga… utan sexiga och klassiskt eleganta.
Underhållande
Bilden kommer härifrån.
Valåret 2010
Jag gick av bussen vid Stora Torget och fann mig mitt i en folkmassa som lyssnade till Göran Hägglund i egen hög person som talade om och till verklighetens folk. Jag fortsatte mot det mindre Forumtorget där jag passerade en talare från Feministiskt Initiativ som stod omringad av rosa ballonger och några åhörare. Vid gågatans slut stod en sorgsen clown och vevade ett gammalt positiv med ett ensamt litet barn som enda publik. Av dessa alternativ känns clownen som det rimligaste. På fullaste allvar.
Hillevi Norburg 