Imorgon åker jag, Malm och katterna till Ljungskile för julfirande o dyl med min familj. Vi blir kvar på landet under mellandagarna. Nyår firas i Göteborg, förmodligen på Affes fest (håll utkik efter min gula nyårsklänning och hennafärgat hår). Därefter åker vi (Malm och jag, katterna är kvar i Ljungskile) upp till Stockholm och där blir vi kvar en hel vecka. Även om min laptop följer med överallt är det tveksamt om Stasimon kommer uppdateras alls.
Förhoppningsvis kan långpromenader i skog och vid hav i Ljungskile och sedan stadsliv i Stockholm stimulera mig på nytt. För att ytterligare motivera mig har jag nu skapat tabeller där jag skriver in hur mycket jag skrivit från dag till dag och vilka projekt jag skrivit på. Hitintills är det huvudsakligen ”övrigt”- stapeln som växt då jag för att massera bort skrivkrampen lekfullt och helt opretentiöst skrivit några poem. Om inte annat övertygade det mig att jag nog bör hålla mig till min berättande prosa och överlåta poesin åt dem som har fallenhet för det (och tålamod nog). Eftersom jag är utrustad med lite självdistans kan jag bjuda på mig själv och ett av förmiddagens försök. (Och då skall man ha i åtanke att det här är ett av de mer lyckade poemen.)
—
För att det inte alltid är så enkelt, för att du log så vackert
när jag frågade
därför
För att vi stannade, för att vi inte gick och för att du log så vackert
när jag frågade
Hillevi Norburg 