Jag är så förbannat trött hela tiden. Och ändå känns det som om jag inte gör något alls. Kanske är det mörkret, kanske är det overksamhet som föder tröttheten. Idag har jag bara läst i Sarah Waters Livstråden som jag impulsköpte häromdagen. Jag gillar historiska romaner och det är givetvis lärorikt att inte bara läsa romaner från 1800-talet utan även romaner om 1800-talet. Det är även uppfriskande att se hur Waters beskriver de lesbiska relationerna som något helt naturligt, utan att göra en grej av det. Det är snyggt och jag känner en sann läsglädje som det var rätt länge sedan jag riktigt kände. Lite var det kanske träffen på Sörängen som fick mig att komma ihåg att läsning bara kan vara lustfyllt, att jag inte alltid måste fundera på varför jag gillar det och hur jag ska göra för att uppnå samma effekter. Ja, okej, jag gör ju det ändå. Men det är också lustfyllt och jag måste ju inte.
Vidare skrev jag på Sörängen en hel del skrivarövningar. Vissa blev jag nöjd med, andra blev jag mindre nöjd med. En av övningarna gick ut på att beskriva samma scen på fem helt olika sätt. Det tvingade mig att söka andra språk, annan stil, än det jag använt till mina väldigt berättande projekt som jag varit sysselsatt med. Jag tycker inte den här texten är speciellt bra, men jag tycker om den och därför delar jag med mig av den:
IV.Det var du & jag & den regnvåta gatan. Jag & du & som jag önskade: Hur nära din axel var min & – Snudda vid mig: ja, rör vid mig. Nu just nu – behöver -, just nu. Hur din hand letar sig ut ur sin rockficka & jag stirrar på dina tänder. Dina tänder vita, innanför: det röda, det mjuka. Där – just där, ja. Nu. Taxin som saktar in. Men så rör vid mig! Gör det – gör det då, nu. Men du – Hur taxin saktar in & det är bara jag som skall med & nej! Inte än – för du måste ju, måste ju röra vid mig. Just nu – så mycket som jag önskade – – –
Hillevi Norburg 