Och så, helt plötsligt, är det där igen, suget. Jag sitter på bussen och åker förbi stans bästa italienska restaurang. Prövar tanken, skulle jag vilja gå dit? Men nej, varken pasta, risotto eller pizza lockar. Om vi får barnvakt, då vill jag… då vill jag… gå ut och bara ta ett glas? Äta gröna oliver? Men allra, allra mest vill jag äta ostron. Jag känner suget som river i inälvorna, suget efter smaken av salt och hav och liv. När jag var gravid kunde jag inte ens se åt skaldjur; all fisk utom färsk, ordentligt genomstekt lax gav mig kväljningar. Nu kan jag inte tänka på annat än ostron och kallt, nästan lite bubbligt, vitt vin. Jag vet inte om det är hormonerna eller årstiden, men något har återställts, en gammal hunger vaknat till liv igen.
Litteratur & elegans. Konst & dekadens.
Hillevi Norburg 