24. Bysans!

Z_D-mausoleum

Imorgon åker jag till Istanbul, äntligen! Som jag drömt om Bysans, Konstantinopel, Istanbul… För den som känner att separationen blir för svår, att den måste ha mig kvar i sina flöden, eller bara vill följa med på färden, kan jag med fördel följas på Instagram.

***

Den bysantinska konsten är sprungen ur den antika, likväl finns där vitala skillnader. Man ser ganska tydligt de orientaliska influenserna i den bysantinska, som på många sätt säkert uppfattas om mer färgstark än den antika. Detta är dock en sanning med modifikation då de via marmorstatyer vi idag associerar till när vi tänker på antiken ursprungligen var målade i starka färger. I verkligheten är alltså brottet mellan den klassiska konsten och den bysantinska mindre än vad man först kan ana, och kanske kan de färgstarka, bysantinska mosaikerna och målningarna fungera som en brygga när vi försöker korsa tidens ocean och nå fram till det grekiska sådant det såg ut under klassisk tid?

En skillnad är att den grekiska konsten i mångt och mycket var centrerad kring det kroppsliga. Grekerna avbildade gärna seniga, muskulösa, nakna kroppar. I en kristen kultur var detta närapå omöjligt och precis som i Västeuropa under medeltiden dröjde man hellre vid stiliserade porträtt som snarare representerade människors andliga kvalitéer. Till skillnad från i väst utvecklade man så småningom en betydligt med dynamisk konst med rörelse i målningarna som i våra ögon ibland kan tyckas närmast profana.

En annan stor skillnad är hur man förhöll sig till skulpturkonsten. Antikens konst är rik på skulpturer, den bysantinska närmast fattig. Det är dock inte så att bysantinarna var livrädda för statyer och höll dem för övernaturliga. Det förkom statyer också i Bysans och vissa av de uthuggna fresker som förekommer i kyrkorna, inte minst på pelare, är så djupt uthuggna att de i princip är tredimensionella. Likväl kan man se hur bysantinare försökt beveka de hedniska, antika skulpturerna, oskadliggöra dem så att säga, genom att rista in kors över ögon, mun och panna.