15/4 kl. 10.00
När vi landar i Istanbul och turkisk musik börjar spela medan vi taxar (den längsta taxning jag varit med om, planet tog ett ärevarv kring hela flygplatsen!) drabbas jag plötsligt av känslan av overklighet. Att det här omöjligtvis kan vara mitt liv, jag som upplever. Och vi stiger ut i en natt – en Medelhavsnatt, en orientalisk natt – len och smeksam, den landar som svarta sammetsfjärilar på den av flygplansluft torra huden. Det är alltid hit jag längtar – till civilisation och värme. Pinjeträd, bokskogar och ruiner. Palats, monument, trädgårdar – värmen, honung på tungan. Okända fåglar som väcker mig i gryningen, tillsammans med minareternas utrop. Vid inflygningen var Bosporen ett utbrett mörker, idag skall jag få blicka ut över den. Bosporen. Gyllne Hornet. Närmast mytiska platser. De glittrar redan blått i mitt hjärta. Men verkliga, därute – desamma som för hundra, som för tusen, år sedan.
Hillevi Norburg 