Jag kunde inte bestämma mig för om jag tyckte det var en bra roman eller inte. Jag såg omslaget i flödet på sociala medier, läste titeln och en sammanfattning av innehållet – sedan själva romanen. Att översätta den blev nästan som ett tvång, den lämnade mig ingen ro. När jag tillsammans med några andra författare och översättare tillbringade en höst i Valldemossa på Mallorca med utsikt över en dimmig dalgång var det den jag tog med mig. Historien om den unga kvinnan som slets mellan nåd och lidelse slog an något i mig. Då trodde jag att den skulle göra mig till katolik, där och då. Så blev det inte, det dröjde ytterligare några år innan jag kom till tro, men kanske var Paulina det första steget. När man upptas i kyrkans fulla gemenskap är det kutym att välja sig ett helgonnamn, eftersom jag kände mig nära befryndad med aposteln Paulus valde jag, just det, Paulina. Jag låter var och en dra sina egna slutsatser av det.
Paulina 1880 var också den andra boken där jag samarbetade med två av mina närmaste väninnor för formen (den första var Damen med vargen) . Beatrice Bohman på Bokväsen gjorde sättning och omslag, som jag tidigt visste satt jag ville ha hög och smal som ett gotiskt valv. Sofie Violett Pehrsson gjorde den vackra omslagsillustrationen som speglar romanens ton och anslag perfekt.
”Hillevi Hellberg, som också har översatt, har skrivit ett informativt och vägledande förord. Där får vi bland annat veta att Jouve med denna roman gjorde en total brytning med sitt tidigare författarskap – hädanefter var han strikt katolik, med en total förnekelse av allt han tidigare skrivit. Den typen av författarpersonlighet är förstås ytterst intressant, men sällan är de väl så här konsekventa och ihärdiga. Vi får också veta en del redan i förväg om hur märklig den här romanen är. En sådan varning kan nog vara på sin plats, även om det riskerar att bli en floskel.” Björn Kohlström, Bernur.
Hillevi Norburg 