Monsieur Venus av Rachilde

Jag hade ingen särskild relation till romanen Monsieur Venus eller dess författare Rachilde. Temat – adelsdamen Raoule som gör arbetare Jacques till sin älskarinna och sedermera även hustru – intresserade mig och jag tyckte det var roligt med en kvinnlig författare. Men framför allt tänkte jag att jag skulle vara lite strategisk. Det queera och gränsöverskridande skulle, föreställde jag mig, kunna intressera samtiden på ett sätt som sekelskifteslitteraturen annars kanske inte alltid gör. Förlaget var i behov av recensioner i de stora tidningarna och ett kulturrådsstöd. Jag köpte in rättigheterna, men sedan drog översättningsarbetet ut på tiden. Jag bodde i Lyon, men ägnade mig mer åt mitt eget skrivande, dataspel, ensamma vinluncher och lättja. Utan att jag var helt medveten om det hade mitt äktenskap börjat krackelera. Jag åkte ensam till italienska Rapallo för att göra om Mallorca och arbeta intensivt i en månads tid. Det blev ingen översättning av den vistelsen, det blev en skilsmässa. Sedan följde en rörig tid när jag kom tillbaka till Stockholm och det var först när jag landat i en ny relation och ett hus i Stuvsta som jag gjorde klart översättningen. Det blev en påkostad, alldeles för påkostad, utgåva med hårda pärmar, klotrygg i något speciellt italienskt tyg och guldfoliering. Det blev en total missräkning. Kulturrådsstödet uteblev och boken fick en recension i Svenska Dagbladet där översättningen sågades. Försäljningsframgångarna uteblev. Ändå känner jag ingen bitterhet när jag bläddrar i Monsieur Venus, jag står för översättningen och tycker den håller. Framför allt var det roligt att arbeta med texten och bekanta mig med Rachilde, som jag gärna skulle översätta mer av i framtiden.