Mitt första översättningsarbete, Arma Belgien (Pauvre Belgique) av Baudelaire, utkom i april 2012. Förutom själva översättningen skrev jag även förord och noter. Lite tveeggat att som halvbelgare upplåta sitt sinne åt Baudelaires bottenlösa förakt – att texten är så briljant och framför allt rolig gjorde dock arbetet inte bara uthärdligt utan till en ren fröjd.
”Det är svårt att tilldela belgaren en plats i varandets kedja. Emellertid kan man säkerställa att han måste sorteras in mellan apan och blötdjuret. Det finns plats.”
I mitten av 1860-talet tillbringar poeten Charles Baudelaire två år i Bryssel. Där förfasas han över belgarna och deras land. Belgarna är dumma, de är tröga, de uppskattar inte skönhet, de härmar frans- männen, de kan inte le, de förtalar varandra, de är fula… Poeten påbörjar en hätsk pamflett som snart växer i omfång och han ger boken arbetsnamnet Arma Belgien.
Boken om Belgien fullbordades aldrig, men manuskriptet med Baudelaires anteckningar bevarades till eftervärlden att roas och kanske i nidporträttet av de arma belgarna känna igen några av sina egna drag.
Manuskriptet presenteras här för första gången i sin helhet på svenska. Ingår gör också diktsamlingen Amoenitates belgicæ som publicerades postumt och vars dikter var tänkta att ingå i Arma Belgien.
Det är lika bra att erkänna: Det är överrumplande, ja nästan oanständigt roligt att läsa dessa Baudelaires vredgade diatriber om dessa ondskans belgare. – Crister Enander, Tidningen Kulturen.
Arma Belgien är alltså inget färdigt verk utan ett stenbrott av anteckningar och iakttagelser som i sin torrkokta och nerslitna affekt vittnar om en genial hjärnas blixtrande nedbrytning. – Mikael van Reis, Göteborgs-Posten (ej på nätet).
Varenda litteraturstudent vet att Baudelaire esteticerade det fula, att han sökte skönheten i kadaver och ”perversiteter”. Det intressanta är hur han i Belgien inte ser några som helst försonande drag. Belgien är inte motbjudande på ett intressant sätt. – Nils Forsberg, Konstbloggen på Expressen Kultur.
Det är spännande att se hur Baudelaire successivt arbetar sig framåt med anteckningarna, vilka ofta upprepar sig, men är något förändrade eller utvidgade. Intressant att se vilka tidningsartiklar han klippt ut och sparat. – Eva Björnberg, dagensbok.com.
Baudelaires ”Arma Belgien” är ett tydligt exempel på att äldre litteratur knappast är okomplicerad för modern publik. Boken visar på en annan Baudelaire än man är van att möta. Detta är inte den estetiske bohemen i Paris, utan en sjuk och åldrande man, vars bitterhet över samtidens oförståelse och det egna förfallet projiceras på omgivningen. Hans förakt rikoschetterar tillbaka på honom själv och visar på hans egen ångest och hans egna fördomar. – Carina Burman, ”Under strecket”, Svenska Dagbladet.
Hillevi Norburg 
I betraktelser av Belgien ur C. B`s ögon vittnar de om en poet i affekt som därur inte kan finna någon form av skönhet och berusning utan endast bakrusets huvudvärk, slagg och spyor dvs, ett Belgien i samtidigt upplösningstillstånd som honom själv.