Månad: september 2022

Publicerat den

3.9

Bröd och smör, jag kan inte låta bli. Jag är hungrig hela tiden, en gluphunger som inte lämnar mig ifred. Det är tänkandet, det är ammandet. Innan mitt första barn trodde jag att amningen skulle få kilona att rasa från den nya mammakroppen – nu vet jag att det inte är så. Kroppen lagrar allt, kräver mer. Det var först när jag slutade amma min son som några kilon rann av.

Mina naglar är sköra, de går ständigt av. Jag läser på internet och får för mig att jag har brist på zink, att jag måste köpa tabletter. Bara jag får mitt zinktillskott kommer allt bli bra. Det är zinkbristen som gör mig trött och ledsen, jag är en kropp. Bara jag får zink blir allt bra.

Publicerat den

2.9

Jag lyckades med konststycket att skriva ett litet förord till den kommande Alastor-utgåvan av Ola Hanssons Tidens kvinnor idag. Det har tagit emot lite, och det smärtar mig verkligen att erkänna det för jag älskar tanken på Ola H! En svensk dekadent! En europé och kosmopolit! Som skriver om könets dunkla drifter och läser Nietzsche. Han borde vara en själsfrände. Och ändå… Det är något i temperamentet som gör att jag inte blir lika hänförd över hans prosa som över fransmännens? En doft av skånsk mylla som dröjer sig kvar? En avsaknad av sann urbanitet, av ett liv i skuggan av riktiga katedraler framlevt släktled efter släktled? Det där nordiska förhållandet till naturen som inte går att skaka av sig? Eller är det bara mina fördomar mot en stackars skånepåg? Jag vet inte, kanske igenkänner jag min egen svenska lilla provinssjäl i hans och ryggar tillbaka såsom man bara kan rygga tillbaka för sin egen spegelbild.