Eftersom det är första seminarietillfället på nya kursen imorgon. Och eftersom jag återvänder till Stockholms universitet. Och framför allt eftersom jag lider av ett slags Första skoldagen-åkomma där denna första dag definierar vem jag kommer att vara resten av skoltiden/kursen, så tänkte jag att det kunde vara bra att vara mitt allra bästa jag. Sagt och gjort – benen rakades, naglarna målades med nya nagellacket (Brisbane Bronze från O.P.I.), ögonbrynen plockades. So far, so good. Ungefär där fick jag idén att lägga en ansiktsmask för att återfukta den torra vinterhyn. Huden kändes dock lite stram när jag tvättat av den japanska lermasken och jag vände mig genast mot badrumsskåpets många flakonger och förpackningar. När jag sträcker mig emot min vanliga kräm fastnar min blick på en liten provkartong med ansiktskräm från Dior. Perfect, tänker jag. Dios bara måste vara bättre än min vanliga kräm i 100-kronorsklassen. Snabbt och vant masserar jag in Diorkrämen. Det tar väl ungefär två sekunder innan det börjar brännas på kinderna. Trots ett snabbt ingripande och ivrig vattensköljning är den kemiska process som påbörjades när de två hudvårdsprodukterna möttes omöjlig att stoppa. Förutom den fysiska smärtan nås den totala ångesten då jag lämnar handfatets strömmande vatten och möter min bild i badrumsspegeln. På mina kinder har ett utslag brutit ut. Inför min förfärade blick ser jag dess gränser expandera och dess ilskna rodnad djupna till mörkrött. Min identitet för vårterminen: spetälsk.
*
(Förresten var det ungefär lika intelligent att bildgoogla ”spetälsk” som ”decomposed dog” för att illustrera The Fabric of Night-inlägget. Mitt råd till er och framför allt mig själv: don’t do it. Det är bilder som etsar sig fast vare sig man vill eller ej.)
*
Vidare undrar jag lite hur det är tänkt att diskussionen skall föras. På kursdeltagarlistan läser jag tjugofem namn – tiden för diskussion är hela trettio minuter vilket ger var och en dryga 60 sekunder att briljera med ett inlägg. Resten av kvällen tänker jag sålunda ägna åt att badda mitt utslag (två timmar har gått och det har redan gått ner avsevärt) samt fundera ut en lämplig aforism rörande huruvida kanonbegreppet är nyttigt, onödigt och/eller förenligt med ett mångkulturellt och multietniskt samhälle. (Kanske skall jag nöja mig med att svara: ja, nej och typ.)
Hillevi Norburg 