Hemma hos Mallarmé, en annan kulissIbland tänker jag att allt det jag upplever och läser, det blir bara rekvisita i min hjärna. Senaste skogspromenaden blir en bild att klistra på väggen; på golvet ligger några begrepp från senaste Nietzsche-seminariet och skräpar. Det finns människor som förmår göra kunskapen, intrycken, till delar av dem själva. Så inte för mig. Jag går i mitt rum och dammar, gör fint och ställer till rätta. Putsar en versrad av Mallarmé och ställer tillbaka på sin piedestal. Kulisser i mitt cogito där mitt jagväsen, min existens essens, kryper som en svart skogssnigel lämnande efter sig ett pärlband av glänsande sekret…
Upptäck mer från Hillevi Norburg
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
