Ah, idag har jag inte gjort någonting alls. Kollat på en science fiction-serie med Malm och ätit kex typ. Betyder såklart att vi får ta oss i kragen imorgon. Jag ser inte riktigt fram emot tentan nästnästa vecka. Eller snarare, jag ser inte fram emot att plugga till den. Är bara halvintresserad av det vi läser – bara att inse, jag är en litteraturnörd and that’s it. Men jag trivs rätt bra ändå, och ser lite fram emot nästa termins kandidatuppsats. Jag kanske till och med har ett ämne klart för mig, måste bara undersöka om jag har täckning för min tes.
Förutom den sedvanliga studieoron (som är ovanligt lindrig, mest bara en medvetenhet om att jag pluggar lite för lite) är min tillvaro förvånansvärt bekymmerslös. Förutom att Västkusten känns lite för långt bort är jag överraskande nog tillfreds. Med min nuvarande situation och med mig själv. Det var länge sedan jag kände mig så nöjd, inser jag. Det är nästan så att jag går runt och väntar på att det där självförtroendet ska försvinna igen. Men det gör liksom inte det, utan verkar snarare växa till sig.
Som direkt konsekvens går det plötsligt att skriva igen. Det går långsamt och jag känner mig mer perfektionist än någonsin. Men shit, när orden väl står på det där pappret efter en eller två omskrivningar tycker jag det är så j*vla bra. Och just nu skiter jag i de där tankarna om huruvida det ”verkligen” är bra. Just nu räcker med att jag gillar det.
Hillevi Norburg 