KVINNAN VID FÖNSTRET
Jag står och steker pannkakor när jag ser henne. Det kommer som en överraskning. Hon brukar dyka upp först senare, vid niotiden. Jag som hade tänkt äta först. Nåja, jag stänger av plattan och ställer mig vid fönstret. Från mitt köksfönster ser jag rakt ner i hennes sovrum. Hon tar av sig kläderna, arbetskläderna. Idag hade hon den mörkblå kavajen med tillhörande byxor. Jag tycker bättre om när hon har kjol till den. Men att hon hade kavajen och byxorna visste jag redan. Jag såg när hon tog på sig dem imorse. Hon knäpper upp den lila behån. Jag lutar pannan mot glaset och andas knappt. Vänd dig om. Hon står i bara trosorna. Sedan försvinner hon. Jag andas besviket ut. Duschen. Då blir hon borta i säkert tjugo minuter. Jag lämnar fönstret och sätter på plattan igen. Smet har lyckats hamna på min nya kjol. Hon skulle tycka om den, kjolen. Men hennes är säkert dyrare, hon verkar inte vara den som handlar på H&M.
Fast det bara gått fem minuter går jag tillbaka till fönstret. Pannkakan fräser i stekpannan. Jag vill ju inte missa… men nej, sovrummet där nere är fortfarande tomt. Jag stänger ändå av plattan och struntar i den halvstekta pannkakan. Tar fram ProViva-paketet ur kylen. Häller upp ett glas. Nyponsmak. Det får stå kvar på bordet. Jag kastar en blick genom fönstret. Fan, hon är redan tillbaka. Hon har svarta stringtrosor och en svart bh av spets. En vit handduk kring håret. Hon rotar bland sina kläder. Till slut bestämmer hon sig för jeans och en glittrig top. Så hon ska ut. Hon sminkar sig snabbt och vant. Lägger rött läppstift på läpparna. Jag tar fram mitt eget och målar mina läppar jag också. Det är samma nyans som hennes, tror jag. Jag har försökt att se efter när vi träffats nere i gården. Ja, jag tror faktiskt att hon använder Yves Saint-Laurents No. 11 Rouge Authentiq. Fast, säker är man ju förståss aldrig. Hon skyndar ut ur sovrummet. Jag går in i vardagsrummet och efter en stund kan jag se hur hon korsar gården och försvinner ut på Stockholms gator.
Hillevi Norburg 